Låt könsrollerna vara ifred!

Vid förökning genom delning blir nästa generation identiskt lik den föregående. Anpassningen till ändrade villkor är helt beroende av slumpvisa mutationer. Utvecklingen går långsamt. Det tog över en miljard år innan det fanns flercelliga livsformer.

För omkring en halv miljard år sedan ledde mutationer till uppkomsten av två kön. Avkomman blev inte längre identisk. Egenskap som var till hinder för anpassningen måste inte ärvas av alla i nästa generation. Några kunde slippa det fatala anlaget. Tvåkönade arter kunde relativt snabbt anpassa sig till nya villkor när omvärlden förändrades. Två kön satte fart på utvecklingen.

Men utslagningen blev enorm. Det mesta överlevde inte och luckorna blev stora mellan de arter som lyckades. Samtidigt inträffade mutationer utan betydelse för överlevnaden. Stora iögonfallande skillnader uppstod mellan arterna. Först vid mitten av 1800-talet insågs att allt liv ändå kunde vara av samma ursprung.

Hos de större däggdjuren är honans förmåga till avkomma avsevärt mer begränsad än hannens. Könens strategier för de egna genernas fortlevnad blir helt olika. För honor gäller kvalitet. För hannar kan kvantitet vara ett bättre alternativ. Bakom olikheten ligger miljoner år av evolution. Anpassning och överlevnad har gynnats när könen haft olika strategier.

Hos sjöelefanten väljer alla honor den starkaste hannen. Övriga hannar får nöja sig med att finnas som reserv och få av dem får chans till avkomma. Hos lejon försörjer en flock honor en hanne mot att han ställer upp med sperma. När honorna tröttnat byts hannen ut men de flesta lejonhannar får aldrig tillfälle sprida sina gener.

Intressekonflikt mellan honor och hannar när det gäller avkomma har visat sig framgångsrikt i evolutionen. Könsrollerna blir dynamiska och anpassar sig när villkoren för överlevnad ändras. Lejon och sjöelefanter överlever emellertid i nischer. Könsrollerna är sedan länge optimalt anpassade och blir typiska för arten. Människan har ingen nisch. Arten är etablerad över hela jordklotet och det är stor skillnad att överleva på en söderhavsö eller i ett arktiskt klimat. Stad eller landsbygd, rik eller fattig innebär också stora skillnader. Därför finns inga typiska könsroller hos människan. De varierar och beror på omständigheterna. Ett ständigt diskuterande och ifrågasättande av könsrollerna har varit en förutsättning för människans anpassningsförmåga till nya överlevnadsvillkor. Några valde rätt och förde släktet vidare.

Rättvisa kan aldrig uppnås men visst kan orättvisorna minskas. Kamp mot orättvisor värderas högt av svenska folket. I politiken blir ekonomins lagar överkörda av kortsiktigt rättvisetänkande. Politikerna klampar runt bland intrikata ekonomiska samband på ett sätt som för tanken till elefanten i porslinsbutiken. Både tillväxt och standard blir sämre i en planekonomi än de kunde ha varit men överlevnaden hotas kanske inte.

Det gör reglering av könsrollerna. Experimenterande är livsviktigt i evolutionen. Favorisering av politiskt korrekta könsroller begränsar alternativen. Utslagning börjar vid marginalerna och tomrummet fylls av andra folk med andra värderingar.

Om politikens överordnade mål skall vara det egna folkets överlevnad kan givetvis diskuteras. Men blir svaret ja, måste politiken vara neutral när det gäller könsroller. Tyck och diskutera gärna! Det ökar dynamiken. Men reglera och lagstifta inte! Vilka könsroller som är de rätta avgörs i evolutionen och där är det mångfald som gäller. Därför bör könsrollerna lämnas ifred.

Att förhållanden finns, där tvång och misshandel förekommer, har inte med könsroller att göra. Det är brott och skall beivras som sådana.

 

April 2005 UHU